 Li Sam, 2021 - lisam.writing@li-sam.com

Det kan ta en stund att ladda ner boken, så ha lite tålamod.

 Li Sam, 2021 - lisam.writing@li-sam.com

 Li Sam, 2021 - lisam.writing@li-sam.com

Under Ytan 2041 - INNEHÅLL

 Li Sam, 2021 - lisam.writing@li-sam.com

Under Ytan 2041 - SIDINDEX

 Li Sam, 2021 - lisam.writing@li-sam.com

Vad händer när den organiserade brottsligheten tappar greppet… vad/vem/vilka tar över? Ibland så kan man fundera på saker som har hänt…, jag menar, hur skulle världen se ut om samma saker som har hänt inte hade hänt? Historiskt sett så vet vi vad som har hänt fram tills nu idag…, om media och alla dom som vi tror blint och litar på talar sanning…, vill säga. Framtiden däremot vet vi ingenting om…, eller gör vi det? Eller vill vi inte fantisera, alls? Eller om vi skulle göra det…, vad händer då? Ibland så kan man undra vad framtiden är för någonting? En spegling av det oundvikliga, vår vilja, eller så som vi gör framtiden till? Li Sam, 20aug2020

Under Ytan 2041 - FÖRORD

 Li Sam, 2021 - lisam.writing@li-sam.com

Kapitel 1. Tisdag 20aug2041 Så var det då den där tisdagsmorgonen i Stockholms innerstad när allting ställdes på ända. Året var 2041, en solig och varm augustimorgon och en bra start på dagen skulle nog de flesta säga. Linn, nu 20 år gammal, skulle börja sitt sista år på gymnasiet på programmerings- och datalinjen, och på sätt och vis så kändes det som ganska så skönt att skolan snart skulle var över. Linn kände sig mer som vuxen nu och rådde helt själv över sin situation och vad hon skulle vilja göra efter skolan. Om hon skulle börja jobba och utveckla sig vidare i arbetslivet, eller om hon skulle gå vidare och studera på universitet, hade hon i dagsläget ingen aning om. Stockholms city med omgivningar hade förändrats i grunden. Efter Coronapandemin och den än värre och eftersläpande ekonomiska krisen som varade långt in på slutet av 2020-talet, men som inte kunde sägas vara helt över än idag, så hade Stockholms innerstad lyckats klara sig förhållandevis bra och återhämtat sig över förväntan. Det mesta, materiellt sett från innan pandemin, gick att känna igen, som att många av de etablerade butikerna trotts allt hade klarat sig igenom krisen på ett hyfsat bra sätt och utvecklats vidare. Turister hade återvänt i stora skaror och Stockholms stad, som nu idag, visade upp sig i all sin prakt.

Under Ytan 2041 - Kapitel 1

 Li Sam, 2021 - lisam.writing@li-sam.com

”Min pappa är inget dumhuvud och han har under alla år förberett sig på att någonting sånt här skulle hända. Så vi har en rad olika flyktvägar och tillräckligt med pengar som familjerna, och inga andra heller för den delen, vet om och kanske framförallt då, inte min mamma. Nu vet du, och jag säger det till dig därför att jag vet att Salvanis inte kommer att låta det som du gjorde mot Enso passera ostraffat. Dom har dumpat folk förr och dom äger polis- och hela Sveriges rättsväsende, så något rättsligt skydd finns inte. Du kommer helt enkelt inte att ha någonstans att ta vägen.” fortsatte Harriet förklara. Linn rörde inte en min annat än med en kort nick låta Harriet förstå att hon förstod allvaret i det som Harriet just sagt. Harriet bytte spår och fortsatte. ”Jag är helt säker på att min pappa kommer att ställa upp för dig med och hjälper dig komma undan. Jag vill inte veta av att du råkar illa ut bara för det här. Salvanifamiljen är inga vilka som helst som man kan ta lätt på. Vill du att min pappa ska hjälpa dig att komma undan? Vad skulle din familj säga, dom skulle kunna bli utsatta dom med, som jag?” frågade Harriet nyfiket. ”Jo jag förstår.” svarade Linn lugnt. ”Och visst, jag tar tacksamt emot all hjälp jag kan få, men det måste ske på ett ofördelaktigt sätt för Salvanis. Jag kan inte bara smita iväg, det funkar inte så. Jag måste behålla initiativet.” ”Men…, hur menar du nu…?” frågade Harriet storögt och förvånat. ”Vad då för initiativ? Salvanis ska man inte ha att göra med eller utmana alls, eller…?”

Under Ytan 2041 - Kapitel 1

 Li Sam, 2021 - lisam.writing@li-sam.com

jag ska söka upp dig, eller dina anhöriga, för att du inte gjorde som jag har sagt.” avslutade Linn i hotfull ton. Den nu helt chockade rektorn nickad jakande svagt till svar och med det så lämnade Linn rummet. Men hon gav sig inte av direkt, utan stannade kvar för att höra rektorn resa sig från sin stol, gå bort till dörren, nogsamt låsa och sedan höra henne gå tillbaks till sitt skrivbord och sätta sig ner igen. Därefter tog Linn för givet att rektorn insett allvaret och skulle göra som Linn strikt instruerat, vilket rektorn också gjorde, nu ordentligt uppskrämd. Linn lämnade skolan i god ordning som om ingenting hänt. Klockan närmade sig nu halvtre på eftermiddagen och denna gång så tog Linn bussen en bit på vägen hem, då hon kunde se att bussen var på väg in mot hållplatsen utanför skolan som hon passerade. I nuläget, inte än i alla fall, så förväntade sig Linn inte att någon bevakade hennes lägenhet, men hon visste att det snart skulle ändras. Hon var också medveten om att i princip alla Stockholm stads transportmedel, skrymslen och vrår var kameraövervakade med den allra senaste tekniken av ansiktsigenkänning, så det var ingen idé att försöka dölja, inte än i alla fall, vart hon hade tagit vägen, någonting som polisen tillsammans med Salvanifamiljen snabbt skulle kunna ta reda på. Väl hemma så agerade Linn snabbt som om hon redan hade förberett allting. Lägenheten visste hon var körd och att hon inte skulle kunna återvända dit mer. Utan att ta av sig skorna gick Linn in i köket med sin tygkasse och

Under Ytan 2041 - Kapitel 1

 Li Sam, 2021 - lisam.writing@li-sam.com

Kapitel 2. Tisdag 20aug2041 Efter några steg i riktning mot kaféet där Linn satt, så kände sig Harriet helt plötsligt trygg och säker. Linn log vänligt mot henne och ännu mer när Harriet närmade sig. På flera sätt var Harriet så nyfiken att hon kunde spricka och glömma bort hur allvarligt läget med familjen Salvanis egentligen var. På något sätt så kände hon att Linn, trotts sina unga år, kvinna och allt, hade läget under kontroll. Med hur? Harriet liksom Linn ville visa upp sig från sin bästa sida, vilket betydde att Harriet hade klätt upp sig i en vagt storblommig vit klänning som framhävde en något mer kvinnlig sida än den som Linn hade uppfattat henne som innan. Det fanns så mycket i Harriets personlighet, som att klä sig, som Linn kände igen och passade in med hennes kjol, blus, skor, och långt utsläppta hår. Så på ett likvärdigt samma sätt som Linn, så kunde också Harriet uppfattas som en attraktiv kvinna av passerande män. Linn reste sig lätt till hälsning när Harriet kom fram till hennes bord och kvickt därefter så satte sig de båda ner. Linn verkligen uppskattande att få se Harriet på det här viset, glatt leende, och att få träffa henne igen på det här mer kamratliga sättet. ”Vad har hänt?” viskade Harriet nyfiket så att ingen annan skulle höra.

Under Ytan 2041 - Kapitel 2

 Li Sam, 2021 - lisam.writing@li-sam.com

”Jag har på sätt och vis tagit steget fullt ut gentemot Salvanifamiljen, på mitt sätt då förstås, utan att dom på riktigt har fattat det än.” började Linn att berätta. ”Men först, vi går och beställer någonting, vi har god tid på oss. Vi går båda två, det finns massor med lediga bord längre in så att vi inte behöver trängas med andra, eller riskera att någon tjuvlyssnar på oss.” manade Linn. Harriet nickade tyst till svar, eftersom hon inte riktigt visste vad hon skulle säga. Men vad var det Linn sa hon hade gjort? Vad tänkte hon göra nu? Skulle hon ge sig på hela Salvanifamiljen? Hur då? Helt ensam, eller? Linn förstod Harriets nyfikna tystnad, men först kaffe. Linn reste sig glatt och tog ledningen till kafédisken. Det var ingen kö och ytterst få museibesökare i lokalen, så att beställa varsin kaffe och kaka gick fort. De letade upp ett väl avskärmat bord i ett hörn inne i kafélokalen och väl där, efter en smutt kaffe, så kunde Harriet inte hålla sig längre. ”Men vad har hänt? Vad har du gjort?” fick hon nästan lite stammandes ur sig. ”Jo du förstår. Efter den där grejen med Enso, så blev jag på eftermiddagen kallad till rektorsexpeditionen där en skum dam med en ännu skummare dörrvaktskille till följe stod och väntade på mig. Damen såg ut som att vara ditkommenderade för att tvinga rektorn kasta ut mig ur skolan och den där dörrvaktskillen såg ut att vara där för att hindra mig smita. Helt klart så tillhörde dom Salvanis torpeder, utkommenderade för att avsluta min skolgång på ett definitivt och otrevligt sätt. Men det gick inte så

Under Ytan 2041 - Kapitel 2

 Li Sam, 2021 - lisam.writing@li-sam.com

”Jag gissar att ingen efter det varken ville bråka eller vara tillsammans med dig efter den uppvisningen, eller?” frågade Harriet glatt. ”Nä precis, och det kändes ganska så skönt faktiskt. Varför ska jag anpassa mig till deras regler och teknik när det uppenbarligen inte funkar? Och sedan sen så var det ganska så bra att pojkvännerna drog dom med, då jag fick allt mer med min pappa att göra i och med att han fick sin cancerdiagnos, blev sjuk och dog.” svarade Linn lite nedstämd på slutet. Det blev en kort paus under vilken Linn skiftade till sitt mer vänligt glada humör igen. ”Jamen jo…, fick du med dig din pappas mobiltelefon förresten?” frågade Linn snabbt med ett leende. ”Jo jag har den här i min handväska.” svarade Harriet nyfiket. ”Bra! Då gör vi så här nu när vi har fikat klart. Vi ska runt hörnet vid entrén där borta där du kom in, nedför trapporna till Muséebutiken, in i en korridor som leder ut till Muséets andra entré på baksidan för att sedan där i korridoren ta oss vidare in under Muséet. Är du redo?” manade Linn glatt och klurigt. ”Ok, redo.” svarade Harriet nyfiket och glatt hon med. Linn och Harriet reste sig, plockade ihop kaffeservisen på en bricka som de sedan sköt in i ett diskställ vid sidan av kaffets bardisk nära där de hade passerat in. Linn visade vägen runt hörnet till huvudentrén och nedför trapporna mot utgången på baksidan. Alldeles i

Under Ytan 2041 - Kapitel 2

 Li Sam, 2021 - lisam.writing@li-sam.com

här med dig och kör racet fullt ut om du vill att vi ska slå oss ihop och göra någonting åt saken. Är det ok som svar tycker du?” frågade Harriet tryggt. ”Absolut Harriet! Gör det, prata med din pappa så får vi se. Är han på väg till London nu ikväll?” frågade Linn. ”Ja, han håller på att packa. Han har tänkt att vi skulle åka den sista turen med båt till Tallinn 20:30 och dagen efter hoppa på ett flyg till London, och då i andra namn förstås.” svarade Harriet förklarande. ”Hmm… skulle vi kunna göra så här istället?” frågade Linn undrande. ”Ni kan stanna över här med mig och äta middag, så får vi prata lite mer, så att jag får lära känna din pappa och han mig lite bättre. Jag har resurser och kan se till att han kommer med Tallinnfärjan obemärkt och på ett säkert sätt imorgon istället. Har du ett kort på din pappa förresten?” avbröt Linn sig själv undrade. ”Jo, här i min handväska.” svarade Harriet nyfiket och visade Linn. ”Jamen bra! Nu går vi samma väg tillbaks ner genom bergrummet och ut ur museet genom huvudentrén så att antalet in- och utpasserande stämmer. I bergrummet där nere, så ska jag fixa till din pappas mobil så att den inte går att spåra och göra några saker mer så att din pappa inte heller kan spåras av alla stans övervakningskameror. Jag har redan raderat dig så du bara vet.” tillade Linn med ett glatt leende. Harriet skrattade till lätt hon med, samtidigt som hon gillande skakade på sitt huvud åt Linns alla påhitt.

Under Ytan 2041 - Kapitel 2

 Li Sam, 2021 - lisam.writing@li-sam.com

Kapitel 3. Tisdag 20aug2041 Harriet gjorde som Linn hade rått henne till och gick hem utmed Strandvägskajen i maklig takt som en turist ungefär för att inte väcka uppmärksamhet. Vid Nybroplan så vek hon av upp på Birger Jarlsgatan, passerade Stureplan och ett kvarter efter så tog hon in på Engelbrektsgatan, fortsatte utmed Humlegården till den sista fastigheten innan Karlavägen. Hon gick med snabba steg rakt över gatan och till den port där hon bodde. Hon slog snabbt och vant in portkoden, upp för trapporna och till trapphuset mot innergården där en tidsenlig gammal hiss för max tre personer med gallergrind och allt fanns installerad. Harriet tog hissen högst upp till det översta våningsplanet där hon och hennes pappa bodde. Harriet låste upp och gick in, samtidigt som hon ropade efter sin pappa för att höra om han var hemma, vilket han var. Harriet fick en stor kram av sin pappa när han några sekunder senare dök upp i hallen. ”Är vi ok?” frågade Harriets pappa nyfiket. ”Jag har packat allt nödvändigt och tömt både kyl och frys samt dumpat de blommor vi har, så att bostadsföreningen inte blir sur på oss om någonting skulle börja lukta, så vi kan känna trygga med att ha lämnat lägenheten i god stil. ”Men hur var det att träffa Linn igen? Hur är det med henne?” fortsatte han nyfiket.

Under Ytan 2041 - Kapitel 3

 Li Sam, 2021 - lisam.writing@li-sam.com

gett Harriet innan, så öppnade hon garagedörrarna med några snabba knapptryck. Där inne så stod en välputsad Mercedes, bilen som Linn hade tänkt att använda för att hämta upp Harriet och hennes pappa. Linn hoppade snabbt in, startade och körde varsamt ut ur träskjulet när hon ansåg att kusten vara klar. Hon fortsatte upp på en parkväg, körde förbi villan ut genom tegelmurportalen och ut på den stora vägen som ledde in till stan. Men innan Nordiska Muséet så svängde hon in till höger till värdshuset Ulla Winblad, där hon stannade till rakt utanför entrén. Linn klev lugnt ur bilen, gick in och kallade till sig en av kyparna. Linn förklarade att hon ämnade beställa en middag för tre att ta med lite senare. Hon uppgav ett namn och sitt mobilnummer, och att hon skulle komma förbi om en kvart efter att hon ringt in sin beställning. Därefter plockade Linn med sig tre menyer, gick ut och for iväg förbi Nordiska Muséet för att plocka upp Harriet och hennes pappa. Linn tittade på klockan och såg att det fanns tid för en liten avstickare till en ICA-butik, för att där proviantera och fylla på kylskåpet, vilket hon också gjorde. Det var inte så mycket folk i affären, så provianteringen tog inte så särskilt lång tid. Linn kände sig nöjd med att allting så här långt hade löpt på så som hon hade tänkt sig. Så efter att det var avklarat, så fortsatte Linn sin färd genom stan till Arlanda Express norra entré på Kungsgatan. Harriet och hennes pappa tog och gjorde sig i ordning att lämna lägenheten som inför utlandssemester ungefär.

Under Ytan 2041 - Kapitel 3

 Li Sam, 2021 - lisam.writing@li-sam.com

Linn visade var någonstans dom tillfälligt kunde ställa undan sina väskor i källarplanet i ett hörn. ”Och här bor du Linn?” ropade Adam upp i trappan till mellanvåningen där han hörde att Linn redan var igång med att duka. ”Javisst!” ropade Linn glatt tillbaks. ”Välkomna upp, förrätten är snart på bordet!” Adam och Harriet litegrand skyndade sig upp. Adam hade som lärt sig nu att han kunde förvänta sig vad som helst, men han blev ändå svårt imponerad av Tegelhuset och vetskapen att Linn ägde allt det här och hela den här Galärparken som han hade hört Harriet berätta om. ”Nu Adam…, nu får du hjälpa till och servera vinet till förrätten, en Toast Skagen med några strimlor gravad lax vid sidan av. Vatten finns på bordet, men du måste se till att vi får rätt glas, det var min pappa väldigt noga med. Titta i glasskåpet där vi väggen, där finns massvis med olika glas att välja mellan.” instruerade Linn. ”Absolut!” svarade Adam glatt leende, medan Harriet och Linn slog sig ner mitt emot varandra vid fönstret. Bordet var av gammal stil och tillräckligt brett så att Adam med marginal kunde sitta på kortsidan med Linn och Harriet som på var sin sida. Harriet och Linn log mot varandra brett när Adam började ta tag i föreställningen som en riktigt världsvan sommelier. Litegrand som nu så var det hans tur att visa upp sig från sin bästa sida. Samtidigt som Adam gick till glasskåpet och valde ut några glas, så berättade han om vinet som de skulle bli serverade till förrätten på sommeliers vis.

Under Ytan 2041 - Kapitel 3

 Li Sam, 2021 - lisam.writing@li-sam.com

Det som du triggat igång med Enso Linn, kan vara ett sätt och en öppning att komma åt familjerna och komma tillrätta med problemet Sverige. På något sätt så vet jag att du är kapabel Linn och Harriet säger att du helt själv skulle kunna trassla till familjernas affärer och konton så till den grad att familjerna i förlängningen inte skulle ha några pengar kvar. Men familjerna måste på något sätt, och i ordnad form, ersättas med ett annat styre, och där skulle den här USA-Engelska Pakten som jag pratar om kunna vara ett alternativ. Jag vet att det här är mycket att ta in på en gång, men om jag skulle fråga dig så här. Skulle du vara intresserad av att veta mer?” frågade Adam Linn rakt på sak. Harriet iakttog Linn intensivt, samtidigt som hon med lyssnade på sin pappa. Linn lyssnade intensivt på Adam, samtidigt som hon då och då blickade tillbaks på Harriet som att få klart för sig hennes ståndpunkt i frågan. ”Men vad tycker du Harriet?” frågade Linn efter några sekunders tystnad. ”Vad skulle du vilja göra?” ”På ett ungefär så vet jag lika mycket som du nu Linn, men har aldrig varit med och träffat någon inom Pakten. Det jag vet mer är att Paktens väktare, som består av massvis med utvalda poliser, väktare och militär, har sett till att rensat ut alla illojala rötägg inom deras före detta branschorganisationer. Det min pappa mer har berättat om är att väktarna måste vara ärliga mot varandra. Om någon inom Paktens väktare skulle få för sig något annat, så försvinner de bara för att aldrig dyka upp igen, vilket olika kriminella gängen som velat bråka också har råkat

Under Ytan 2041 - Kapitel 3

 Li Sam, 2021 - lisam.writing@li-sam.com

Kapitel 4. Tisdag 21aug2041 Det blev ett sent uppvaknande dagen efter. Adam och Harriet låg och pratade tyst med varandra i sina sängar när Linn kom ner för trapporna i sin morgonrock för att duscha och göra sig i ordning. ”God morgon!” viskade Linn högt åt sina gäster. ”Allt väl? Har ni sovit gott?” frågade hon vänligt. ”Absolut Linn!” svarade Harriet. ”Ett jättemysigt litet hotell det här med god mat och allt.” kvittrade Harriet tillbaks som svar och hennes pappa Adam höll glatt nickandes med. ”Jag ska bara ner och duscha av mig och sedan ta itu med frukosten. Ni har morgonrockar i skåpet där… äsch, ni hittar det ni behöver.” instruerade Linn innan hon försvann nedför trapporna till duschen i källarplanet. Harriet och Adam började plocka ihop sina kläder och bädda för att lite som röja rent i rummet och förbereda sig när Linn var klar där nere i duschen. Linn tog god tid på sig och när hon kom upp så rekommenderade hon de andra att göra samma sak, ”Vi har gott om tid på oss så vi behöver inte stressa.” Linn gick upp till sitt rum igen för att klä på sig, vilket hon gjorde i hennes vanliga lediga stil med ljusblå shorts och matchande blå mönstrad tröja. Makeup så här direkt på morgonen var inte Linns stil så hon lät bli. Som gäster

Under Ytan 2041 - Kapitel 4

 Li Sam, 2021 - lisam.writing@li-sam.com

Adam reste sig från bordet för att hämta sitt engelska pass ur ett sidofack i hans handbagage, som han sedan räckte över till Linn samtidigt som han satte sig ner vid bordet igen. Linn log brett och gillande. ”Du har förberett det här länge gissar jag. Och passet är äkta vara det med, eller hur?” konstaterade Linn. ”Jo så är det Linn. Harriet har också ett engelskt pass med identitet som min dotter, född, uppvuxen och med fast adress i England. Efter Brexit och det där trasslet om att Skottland skulle lämna Storbritannien och gå med i EU istället, så öppnades det upp ett myndighetsprogram med möjligheter att registrera om sitt medborgarskap på nytt med nya pass och allt som jag och Harriet lyckades komma med i via vissa genvägar, som att känna rätt folk på rätt plats i branschen, skulle man kunna säga. Så idag i England och med Pakten som styr, så är jag och Harriet säkra.” försäkrade Adam glatt leende. ”Jamen suveränt!” utropade Linn litegrand, det gör ju det hela mycket lättare. ”Då har ju du, förstås, en engelsk registrerad mobil med, eller hur?” frågade Linn. ”Ja det har jag och Harriet har en med, men dom är i vår lägenhet i London. Vi har aldrig vågat ta med dom till Sverige om vi skulle bli ertappade att ha dom. Du förstår Linn, Harriet och jag har skapat oss ett boende i London som familjerna inte har en aning om. Vi har inget sommarställe eller någonting annat som binder oss till Sverige, vi har istället semestrat utomlands via Heathrow och då så ofta som möjligt stannat över i

Under Ytan 2041 - Kapitel 4

 Li Sam, 2021 - lisam.writing@li-sam.com

norr om stan där pendeltåget slutar, i Bålsta någonstans. Jag fixade till det så att stans alla övervakningskameror kan spåra mig till perrongen där och sedan där så går jag upp i rök liksom.” småskrattade Linn som svar. Harriet log brett och Linn förklarade vidare att dom kunde texta Adam att han skulle ringa upp dom på hans nya mobil när färjan lagt ut och han var på väg. Harriet tog fram sin nya mobil och textade sin pappa. Därefter så började dom småprata om London och var där Harriet bodde med sin pappa i deras lägenhet. Väl hemma i Tegelhuset så tog Harriet lite som vid och började i stora drag berätta mer om familjerna. Efter ett tag så ringde Harriets pappa och meddelade att allt hade gått bra, inga problem. Men ganska så snart efter det och en fullmatad dag, så tog tröttheten över och det var dags att göra sig i ordning och gå till sängs. Men innan, efter att ha duschat och redo för sängen, så var det en sak som Linn vill berätta angående morgondagen. ”Imorgon bitti så tycker jag att vi går upp i hyfsad tid, vid sjutiden ungefär, vi kan inte bara sitta instängda här och gömma oss. Så vi kör en snabbfrukost, plockar ihop en matsäck och smiter ner i småbåtshamnen och hoppar på en båt och drar ut i skärgården till ett ställe där jag vet att vi får vara helt i fred. Vad säger du om det, när det är så fint väder och allt? Jag menar, skolan är ju helt körd i vilket fall som helst, inte sant? Har du med dig badkläder förresten?” frågade Linn underfundigt glatt leende. ”Vadå, vad har du hittat på nu?” svarade Harriet glatt frågande?

Under Ytan 2041 - Kapitel 4

 Li Sam, 2021 - lisam.writing@li-sam.com

Så efter att ha textat familjen på ön om deras ankomst och förberett Harriet på ett lurvigt mottagande, så var det inte så långt kvar. Harriet gillade verkligen det här. Linns ganska något förstora racerbåt låg som slickad på krusningarna som dom flög fram över. Dom hade en västanvind som drev på båten rakt bakifrån och sommarmolnen från inne i stan, var nu som helt bortblåsta. Även om lufttemperaturen kyldes ner av den svalare sjön, så kompenserade solen det från ovan. Inne under det fasta taket och förarsoffan där Linn och Harriet satt så fläktade det bara lite som svagt, vilket dom båda bara tyckte kändes skönt. Medan Linn körde och emellanåt visade Harriet på ett sjökort var dom befann sig, så satt dom båda och delade med sig av hur olika deras barndom och uppväxt hade varit. ”Inte så långt kvar nu.” informerade Linn och började sakta ner på farten. ”Från och med här så måste man vara försiktig. Det kan vara knepigt när det blåser för mycket, men det går utmärkt bra med den här båten. Vi ska in i en skyddad vik på södra sidan som min farfars far lät muddra upp helt och hållet och istället för lera så ersatte han botten med sand från några öar häromkring. Så idag finns en perfekt liten badstrand på den ena sidan inne i viken och det går så klart att bada från bryggan med och det finns en liten sandstrand på den ena sidan bryggan där man kan ta sig upp om man vill det.” förklarade Linn leende.

Under Ytan 2041 - Kapitel 4

 Li Sam, 2021 - lisam.writing@li-sam.com

Nää, jag tror det bästa vi kan göra nu är att börja lägga pussel för att se vilka vi har att göra med och vilka trådar vi ska börja dra i.” tog Linn vid, tacksamt leende tillbaks. ”Men nu så måste vi börja jobba lite.” manade Linn och skiftade om till sitt mer goda glada humör. ”Vi måste se till att ha mobil täckning över London så att din pappa kan ringa upp oss på sin nya mobil som jag lovat.” Linn och Harriet packade snabbt ihop lunchresterna och annat skräp från matsäcken och gav sig av tillbaks till villan igen, medan Lukas tog det lugnt, lufsade efter en bit och gick sedan ner till bryggan där han gillade att ligga och hålla koll på saker och ting. Tillbaks i köket så sorterade Linn upp skräpet i några hinkar under diskbänken. När allting var undanplockat, diskat och klar, så tog Linn och visade Harriet vägen till en undangömd trapp i ett köksskåp ner till källaren. ”Min farfäders idé när villan byggdes. Dom gillade ju James Bond du vet.” förklarade Linn glatt. Harriet log stort. Alltid så var det någonting nytt med Linn som hon aldrig hade kunnat gissa sig till. Nere i källaren så visade och förklarade Linn att det här var hennes kommandocentral på ön, lite grand som samma som bergrummen i Galärparken, som Linn glatt uttryckte det. ”Vi säger ingenting till din pappa om det här än, jag tror att det bara skulle störa hans tankar när han pratar med dom där andra människorna i Pakten.” viskade Linn lite som hemligt och Harriet höll med.

Under Ytan 2041 - Kapitel 4

 Li Sam, 2021 - lisam.writing@li-sam.com

Kapitel 5. Torsdag 22aug2041 Det var en fantastiskt fin dag, nästan molnfritt och en svag ljummen vind som svalkade något när solen värmde upp omgivningen som mest. Det fanns inte så mycket träd på ön och dom som fanns var låga och förvridna i brist på skydd från nordanvinden på vintern. Annars så var det mest buskar och buskage som växte i sprickor och hålor som små öar på den annars kala klippan. Linn tog ledningen före Harriet med Lukas lunkande sist efter för att hålla koll på sällskapet, nu när det fanns en ny bekantskap att hålla reda på. Linn visade runt var hon brukade träningsspringa mellan buskageöarna och hoppa över skrevor på vägen runt den södra halvan av ön. Linn berättade att hon och Lukas brukade tävla när han var yngre men att han nu oftast var för lat och kom på efterkälken, vilket han inte gillade och då brukade skälla på henne att vänta istället för tvärs om. Harriet verkligen uppskattade landskapet och att det var så öppet med allt vatten och småöar runtomkring. Även om skärgården och allt det här var främmande för Harriet, så hade hon inga problem med att förstå Linns entusiasm och uppskattning när hon visade runt och berättade om alla ställen där hon hade lekt som barn. Turen tog sin tid med alla stopp, men väl hemma igen så hjälptes Linn och Harriet åt att plocka ihop fika i en

Under Ytan 2041 - Kapitel 5

 Li Sam, 2021 - lisam.writing@li-sam.com

sidan av ön, och vad han i så fall skulle få till middag där. Jag tror att han är lite bortskämd.” skrattade Linn. Efter middagen, vid halv nio ungefär, så hörde Adam av sig och berättade om mötet med sin kontakt i Pakten och hur det utvecklat sig efter ytterligare telefonsamtal. Adam berättade att allt hade gått bra och väckt intresse. ”Imorgon klockan elva så ska jag ha ett möte med två i Paktens styrelse här i England. Den ena är ansvarig för organisationen och den andra då, Packets högste ledare här i England, som lite gick i taket när jag berättade om dig och ditt förslag Linn, han med japansk bakgrund som jag berättat om. Han trodde först att jag skojade när han först fick höra det från andra, men blev mer allvarlig när han fick höra det direkt från mig i telefon och förstod att jag varken skojade eller tog i förmycket.” berättade och förklarade Adam glatt. ”Jag vet att dom kommer att ta kontakt med Paktens ledare i USA senare ikväll, då det visade sig att Sverige är någonting som står högst upp på deras lista för hur dom har tänkt sig att utvecklas vidare. I vilket fall som helst, dom här i England som jag pratat med tar oss på allvar så här långt i alla fall, sedan så får vi se vad ledningen i USA säger imorgon.” avslutade Adam samtalet med. Linn log stort och Harriet log stort hon med efter att Adam lagt på. Så här långt så hade vissa tankar fötts om hur familjerna skulle kunna utmanövreras och hur dom skulle kunna göra deras situation i det närmaste omöjlig och efter ’vissa påtryckningar’ tvingas lämna landet. Det som fattades i deras planering nu var hur Pakten skulle

Under Ytan 2041 - Kapitel 5

 Li Sam, 2021 - lisam.writing@li-sam.com

och konserver med mera, om nu något oförutsett skulle hända. Linn hittade några lådor av hennes pappas vin i ett hörn och däri så fanns mycket riktigt en flaska Chablis som hon tog med sig upp till köket. Linn hade efter lunch tagit fram några abborrfiléer ur frysen i källaren som nu var lagom tinade. Linn tvättade och satte på några små färskpotatisar och bad Harriet gå in i vardagsrummet och se om hon kunde hitta en vinkylare och två vinglas i ett hörnskåp som skulle finnas där. Och, jovisst, Harriet hittade både vinkylare och vinglas. Linn plockade fram en korkskruv ur en kökslåda som hon glatt överlät till Harriet, för nu skulle vinet luftas i vinkylaren som dom hade lärt sig av Harriets pappa. Harriet fick det hedervärda uppdraget att på samma sätt som sin pappa öppna vinflaskan, lukta och smaka av så att vinet inte var korkat. Harriet gjorde sitt bästa med att imitera sin pappa och hans entusiasm som när han serverade dem vin i Tegelhuset. Linn skrattade gott åt Harriet, samtidigt som det var dags att börja med fisken. Abborrgryta skulle det bli, vilket gick fort när allting var förberett som nu. Harriet tog och dukade upp på altan utan att Lukas sågs till. ”Han har nog ett sådant där sjätte sinne för mat tror jag. Det är skillnad när jag börjar grilla kött, korv eller någonting liknande som han gillar, då brukar han alltid komma farande och vill smaka.” förklarade Linn.

Under Ytan 2041 - Kapitel 5

 Li Sam, 2021 - lisam.writing@li-sam.com

mobil aktivera dom så att dom själva hittar ut i det fria, och hem med för den delen. James Bond du vet. Min pappa och mina farfäder gillade verkligen vissa grejer i dom där spionfilmerna, och det finns mer. Vad säger du om att titta ner i vår miniubåts hamn och kanske ta en tur.” föreslog Linn glatt leende. Harriet skrattade gott och skakade på huvudet. ”Nääe, nu får det vara nog. Nu orkar jag inte med mer prylar Linn. Nu går vi och lägger oss!” kommenderade Harriet glatt. Det var två sprudlande glada och jättetrötta tjejer som tog sig upp ur källaren efter att Linn parkerat sin Loppa, loggat ut och stängt ner kontrollbordet för kvällen.

Under Ytan 2041 - Kapitel 5

 Li Sam, 2021 - lisam.writing@li-sam.com

Kapitel 6. Söndag 25aug2041 Ännu en solig morgon att vakna upp till. Linn vaknade först med Lukas utanför hennes altandörr som påminde om frukost, så det var bara att gå upp som vanligt. Linn klappade om och pratade med Lukas lite ute på altan och sade åt honom att väcka Harriet med, vilket han också gjorde efter ytterligare lite påtryckning. Så Lukas tog och lufsade till Harriets altandörr och gläfste till så att hon också vaknade och kom ut på altan för hälsa och klappa om honom. Och efter det så var Lukas nöjd och lade sig tillrätta på framkanten av altan för att vänta på frukost. Tjejerna tog på sig sina morgonrockar och fixade till frukost först så att Lukas inte skulle behöva vänta alltför länge och när han var nöjd och färdig med sin frukost så lufsade han iväg ner till bryggan för att ligga där nere och spana ett tag. Linn och Harriet tog det lugnt och drog ut på frukosten till klockan nio ungefär, innan de var och en gick in till sig, duschade och gjorde sig i ordning. Vädret skulle fortsätta vara bra tills på måndag då det skulle kunna komma lite regn och börja blåsa lite mer. Både Linn och Harriet var rätt så trötta efter gårdagen så de struntade i Salvanis och gjorde helg istället med sköna bad, sol och då träning, som Linn kände att hon behövde komma igång med om hon nu skulle upp och möta Steve och Oskar och kunna matcha dom.

Under Ytan 2041 - Kapitel 6

 Li Sam, 2021 - lisam.writing@li-sam.com

gillande hängde på. Lite som två bortskämda utflippade rikemansdöttrar som i bästa hytt skulle till Helsingfors för att shoppa loss, nått i den stilen tyckte Harriet skulle passa in på dom just nu. ”Ingen kommer att känna igen oss.” skrattade Harriet, vilket Linn utan invändningar höll med om. ”Men innan vi går och lägger oss så måste vi se till att få upp några fler kompissatelliter så att vi har täckning på färjan och i Helsingfors med. Vi kan också behöva ha några kompisar till över London.” förklarade Linn och Harriet höll villigt med. ”Jo det är sant. Vi vet ju inte än vart mötet ska äga rum och vad som händer sen.” lade Harriet till. Nere i bergrummen så hjälptes Linn och Harriet åt att plocka fram och förbereda dom något större Kompisarna på en meters diameter ungefär. Kompissatelliterna tog längre tid att programmera och konfigurera än Lopporna, det var många fler parametrar som Linn behövde mata in från start för att kompisarna skulle kunna fungera ihop med dom andra och inta rätt position. Middagen fick bli enkel, varsin pizza från frysen som Linn värmde upp i mikron. Därefter, ner i berget igen för att gå igenom det sista detaljerna innan det var dags för Kompisuppskjutning. Linn sände upp tio stycken genom något som såg ut som en gammaldags uttjänt brunn på tegelhustomten när det blev tillräckligt mörkt ute. Nu var allting förberett och färdigt och som avslutning berättade Linn för Harriet att i Tegelhusets torn så fanns

Under Ytan 2041 - Kapitel 6

 Li Sam, 2021 - lisam.writing@li-sam.com

klänningar i olika färger som hon trodde skulle kunna matchade Linns djupt mörkblå dräkt. Harriet höll upp några klänningar framför och vid sidan av Linn och, ja varför inte. Harriet passade i både rött och grönt, men Harriet menade också att det inte fick bli för somrigt. ”Vi är ena parten i ett viktigt affärsmöte imorgon och vi vill göra ett så gott och snyggt intryck som möjligt på ett balanserat sätt utan att överdriva.” försökte Harriet förklara. Expediten funderade ett slag, gick sedan och hämtade en svagt stormönstrad klänning med ett lite annorlunda stuk. Klänningen var i grunden indigofärgad, men med en mönstrad brytning åt svagt röd. Expediten förklarade att klänningen kom från en ny kläddesigner som de köpt in på prov. ”Något udda kanske, men vi kan väl prova?” frågade hon Harriet och Linn. Både Harriet och Linn vred och vände på klänningen och jämförde både modell och färg med Linns. ”Jamen Linn, vad tror du? Dom stör inte ut varandra utan verkar mer vara varandras kontrast på ett behagligt sätt. Ska jag prova?” frågade Harriet glatt. ”Jamen absolut Harriet! Jag gillar den, det är på något sätt du, din stil.” menade Linn. Harriet gjorde så och den passade perfekt. ”Jamen jäklar Linn, jag gillar den skarpt! Kolla in oss tillsammans, sida vid sida, framför och bakom varandra, vi syns båda två. Jag tycker din dräkt och min klänning hör ihop. Vad tror du Linn?” frågad Harriet nyfiket?

Under Ytan 2041 - Kapitel 6

 Li Sam, 2021 - lisam.writing@li-sam.com

Kapitel 7. Fredag 30aug2041 Med två knackningar på var sin dörr meddelade Adam att frukosten var framdukad. Två sprudlande glada tjejer hoppade snabbt upp ur sängen och gjorde Adam sällskap i sina blommiga pyjamasar. Lite typiskt Londonväder var det nog allt den här näst sista augustidagen. Fortfarande varmt ute, en 24 grader så där klockan sju på morgonen. Molnigt förstås, men inget regn just nu i vilket fall som helst, eventuellt senare lovade väderprognosen. Adam var redan i ordning, duschad påklädd och klar för sin morgonpromenad som han brukade efter frukost. ”Jag gissar att ni har och göra tjejer, så jag lämnar er med det. Om det är någonting så ringer ni bara. Jag är tillbaks halv nio och klockan 10:30 så måste vi vara nere på gatan för att kliva in i limousinen.” påminde Adam på ett för föräldrar faderligt sätt. Harriet och Linn lovade att vara klara då, och strax efter att Adam gått så plockade Harriet undan medan Linn gjorde sig i ordning i duschen. Det nästa som stod på att göralistan var naglar och därefter hår, med Linn i lagom lång hästsvans, som passade helt suveränt ihop med hennes långsmala dräkt, och Harriet med sitt hår uppsatt där bak i en lite yvig stil, för att inte heller hon skulle dölja halsen och de guldörhängen som hon hade tänkt ha på sig. Och det som dom då inte fick glömma,

Under Ytan 2041 - Kapitel 7

 Li Sam, 2021 - lisam.writing@li-sam.com

Linns kampsportdräkt som skulle presenteras med stil inför Steve och Oskar inför deras möte. Och till sist då, att klä på sig och förbereda för avfärd. Naglarna var nästan färdiga när Adam kom tillbaks. Typiskt tjejer mumlade Adam glatt för sig själv när Linn och Harriet for fram och tillbaka i sina pyjamasar genom rummen medan nagellacket på fingrar och tår torkade. Adam log och gillade verkligen läget. Harriet hade inte haft någon tjejkompis som hon kunnat göra sådana mer vuxna tjejsaker med förut och vad han förstod, hade inte Linn heller haft det. Men nu så märktes det verkligen att tjejerna var på gång till hundratio procent. Adam tog det lugnt inne på biblioteket och lät Harriet och Linn hålla på. När det var dags och en kvart innan de skulle åka, så kom först Harriet in i biblioteket och sedan Linn för att visa upp sig uppklädda och klara. Adam fick nog en liten chock skulle man kunna säga, men en i allra högsta grad positiv sådan. Lite som att han för första gången fick se sin dotter som vuxen och vacker kvinna trotts sina enbart nitton år. Adam blev helt klart överväldigad och förtjust och Linn stod inte långt efter. Adam reste sig upp lite som en raket och gick fram till hans nu damer och berömde dom båda så som dom hade valt att klä upp sig inför mötet. ”Litegrand så” menade Adam. ”… och att dom nu fick förbereda sig på att få allas ögon på sig. Helt perfekt!” log Adam tillbaks mot Linn och Harriet med glimten i ögat. ”Men det var väl meningen, … att väcka uppmärksamhet, eller hur?” kunde han sedan inte låta bli att lägga till.